Alexanders Chana masala
Idag gav jag mig på en enklare variant av något mycket smakrikt. För det otränade ögat ser maträtten ut som skit. Den här rätten och jag är förvånansvärt lika.
Dess yttre är föga imponerande och dess helhet är relativt anspråkslös. Däremot har den en insida som är oändligt färgstark, smakrik och spännande, precis som min personlighet. Även jag kan bjuda på äventyr om man tar sig en noggrannare titt. Sitter jag och är lite ledsen, lite nedstämd och känner att jag inte har lika mycket att ge när det kommer till det fysiska som alla andra? Jag har helt enkelt vad man kallar för en dålig hårdag. Nästa gång är det mycket möjligt att jag jämför mig själv med en färggrann pizza eller en vacker paj.
BILD 1.
På bilden ser vi de råvaror och tillbehör jag använder till rätten. Om ni känner att jag sitter här och skriver som om det är jag som är upphovsman till en rätt kallad Alexanders Chana masala blir jag lite irriterad. Jag tycker det är tämligen lätt att lista ut vartifrån jag fått idén.
Hade varit annorlunda ifall jag endast kallade maträtten för Alexanders maträtt.
Det vi ser är en förpackning krossade tomater, den använde jag ungefär 1/3 utav. Till höger om de krossade tomaterna ser vi den organiska kokosmjölken som står och ser lite märkvärdig ut, hela burken användes. Sen har vi en rödlök, en vitlöksklyfta, en påse med torkade örter så som persilja, gräslök, koriander och körvel. Till höger om örtpåsen har vi en burk curry vindaloo och en burk garam masala. Tänk nu på att detta är internationella kryddor, vi använder inte dessa kryddor som knorr aromatkrydda eller piffi allkrydda, det här är vad man på engelska brukar kalla för "international professionall spices" eller IPS.
Jag har två paket kikärter och en burk röd curry. Framför dessa ligger något som ser ut som mögliga julgranar, det är fryst broccoli. Varför använder jag fryst broccoli och inte färsk? Den kanske är färsk? Någon hade kanske lagt påsen i frysen som ett tokigt upptåg, sen plockade jag upp påsen i tron om att det var färsk broccoli jag tänkte betala för, eller så är jag helt enkelt för erfaren för att bry mig om en sådan petitess.
BILD 2.
Här undrar ni förstås vad jag håller på med, samtidigt som ni känner på er att jag förmodligen har en intressant och spännande förklaring.
I en Chana masala handlar det om att låta kryddorna dra sig lite som när man gör en soppa. Det tar däremot inte alls lika lång tid att anordna rätten när man gör den på mitt nyutvecklade sätt. Sammanlagt tar det ungefär 20 minuter med riskok.
Jag börjar med att försiktigt slå på pannan, sen sätter jag på spisen. Att jag slår på pannan var ett överflödigt ordskämt jag inte alls hade behövt skriva. Jag häller varsamt ner solrosolja i pannan och lägger ner en hackad vitlöksklyfta innan pannan är redigt varm. Detta gör jag för att vitlöken inte får samma fräna och brända smak den kan få om man lägger ner den då pannan är redigt uppvärmd. Efter cirka en minut lägger jag ner den hackade rödlöken och de torkade örterna ihop med en lagom mängd garam masala och curry vindaloo.
När jag skriver en "lagom mängd" när det kommer till kryddor är det alltid någon avundsjuk kille eller tjej som vill kommentera, dom vill bita åt, dom vill helst se att den här matbloggen inte skall få finnas. Varför? Helt enkelt för att dom ser den fruktansvärda potentialen den här så kallade matlagningsbloggen har. Jag tar det hela med ro.
Det är svårt för mig att veta exakt hur många matskedar av garam masala eller curry vindaloo jag använder. Eftersom jag har det här med matlagning i mig har jag aldrig stått och mätt och funderat när jag har lagat mat, jag lagar mat med hjärtat och jag kryddar med själen.
Men bara lugn, lägg hellre i lite för lite curryn och garam masalan till en början. Försök att hälla i ungefär så mycket som jag har hällt i på fotot.
BILD 3.
De torkade örterna skall mjukas upp, en sådan här påse med bland annat koriander är mycket lämplig ihop med garam masalan som även den innehåller koriander. Koriander är enligt mig en viktig del i chana masala, detta säger jag som om jag är uppväxt i Indien, uppväxt på enbart Chana masala, det beror helt enkelt på att jag är fruktansvärt självsäker och många gånger uttrycker mig med en total avsaknad utav självdistans.
Kryddorna skall helt enkelt svettas ihop med löken och oljan. Efter detta häller jag i de sköljda kikärterna, låter dem ligga ett litet tag innan jag slår på koksomjölken och en skvätt krossade tomater. Efter det häller jag i en rågad sked av röd curry, den röda curryn jag har är inte speciellt stark. Lättast en sån här gång är att krydda lite eftersom. Gör dock detta innan det att riset nästan är färdigt. Det är nämligen så att kryddorna behöver någon minut eller mer för att gå ut och avge sina aromer fullt ut. Ett exempel på detta är att anordningen till en början mest ser ut som en rosa soppa avsedd för tjejer i 40årsåldern som bestämt sig för att söka inspiration till att gå ner ett par kilo i vikt. Något man skulle kunna hitta i en Amelia eller Femina.
Det är först efter ett par minuter grytan börjar ta färg. Nu skall jag erkänna att jag höll på att skriva "färg & form". Det skulle sett lite tokigt ut med tanke på att formen och strukturen ser ut som your average uppkastning.
När jag skriver att den börjar ta färg menar jag att den helt enkelt går mer och mer åt det bruna hållet. Det är den slutgiltiga formen för den här rätten. Det värmer i hjärtat när man ser att det fungerar, att såpass lite garam masalakrydda kan göra din gryta så pass brun.
BILD 4.
Ja, nu gick du över gränsen, gränsen för märkvärdighet. Lägga fryst broccoli på en osvensk tallrik vid sidan av. Broccolin är för det första inte fryst, jag har nu tinat broccolin tillsammans med riset när det var på väg att bli klart. Brödet innehåller oliver och soltorkade tomater och det är överkurs och inte alls speciellt nödvändigt. Det råkar bara vara så att jag bakar mitt eget bröd, om det sticker i ögonen på folk är det inte mycket jag kan göra åt.
Jag har inte mycket mer att säga om dagens rätt mer än att den masserade mina sinnen till oerhörd vällust då jag tog del av den på ett mer konkret sätt i form av att äta upp den.
Kombinationen av kryddor i det här fallet, var det intelligent, var det vågat och nyskapande? Jag skulle nog vilja påstå att det är en kombination av de tre.
Om det är något ni undrar är det bara att kommentera maträtten här under.
Att någon kommer framföra klagomål det vet jag redan, ni brukar klura ut hur man kommenterar och når mig på alla möjliga sätt i alla fall så er behöver jag inte uppmana.
Fick för övrigt ett klagomål angående mitt val av upplägg. Jag hade tydligen glömt att skriva ner recepten till mina maträtter.
Jag förstår inte riktigt kritiken, hade det varit en receptblogg hade jag väl förmodligen kallat den för Alexanders receptblogg, nu råkar det ju faktiskt vara som så att den här bloggen heter Alexanders matlagningsblogg för att det är just en matlagningsblogg och inget annat.
Le, du måste tänka på att le.
Dess yttre är föga imponerande och dess helhet är relativt anspråkslös. Däremot har den en insida som är oändligt färgstark, smakrik och spännande, precis som min personlighet. Även jag kan bjuda på äventyr om man tar sig en noggrannare titt. Sitter jag och är lite ledsen, lite nedstämd och känner att jag inte har lika mycket att ge när det kommer till det fysiska som alla andra? Jag har helt enkelt vad man kallar för en dålig hårdag. Nästa gång är det mycket möjligt att jag jämför mig själv med en färggrann pizza eller en vacker paj.
BILD 1.
På bilden ser vi de råvaror och tillbehör jag använder till rätten. Om ni känner att jag sitter här och skriver som om det är jag som är upphovsman till en rätt kallad Alexanders Chana masala blir jag lite irriterad. Jag tycker det är tämligen lätt att lista ut vartifrån jag fått idén.
Hade varit annorlunda ifall jag endast kallade maträtten för Alexanders maträtt.
Det vi ser är en förpackning krossade tomater, den använde jag ungefär 1/3 utav. Till höger om de krossade tomaterna ser vi den organiska kokosmjölken som står och ser lite märkvärdig ut, hela burken användes. Sen har vi en rödlök, en vitlöksklyfta, en påse med torkade örter så som persilja, gräslök, koriander och körvel. Till höger om örtpåsen har vi en burk curry vindaloo och en burk garam masala. Tänk nu på att detta är internationella kryddor, vi använder inte dessa kryddor som knorr aromatkrydda eller piffi allkrydda, det här är vad man på engelska brukar kalla för "international professionall spices" eller IPS.
Jag har två paket kikärter och en burk röd curry. Framför dessa ligger något som ser ut som mögliga julgranar, det är fryst broccoli. Varför använder jag fryst broccoli och inte färsk? Den kanske är färsk? Någon hade kanske lagt påsen i frysen som ett tokigt upptåg, sen plockade jag upp påsen i tron om att det var färsk broccoli jag tänkte betala för, eller så är jag helt enkelt för erfaren för att bry mig om en sådan petitess.
BILD 2.
Här undrar ni förstås vad jag håller på med, samtidigt som ni känner på er att jag förmodligen har en intressant och spännande förklaring.
I en Chana masala handlar det om att låta kryddorna dra sig lite som när man gör en soppa. Det tar däremot inte alls lika lång tid att anordna rätten när man gör den på mitt nyutvecklade sätt. Sammanlagt tar det ungefär 20 minuter med riskok.
Jag börjar med att försiktigt slå på pannan, sen sätter jag på spisen. Att jag slår på pannan var ett överflödigt ordskämt jag inte alls hade behövt skriva. Jag häller varsamt ner solrosolja i pannan och lägger ner en hackad vitlöksklyfta innan pannan är redigt varm. Detta gör jag för att vitlöken inte får samma fräna och brända smak den kan få om man lägger ner den då pannan är redigt uppvärmd. Efter cirka en minut lägger jag ner den hackade rödlöken och de torkade örterna ihop med en lagom mängd garam masala och curry vindaloo.
När jag skriver en "lagom mängd" när det kommer till kryddor är det alltid någon avundsjuk kille eller tjej som vill kommentera, dom vill bita åt, dom vill helst se att den här matbloggen inte skall få finnas. Varför? Helt enkelt för att dom ser den fruktansvärda potentialen den här så kallade matlagningsbloggen har. Jag tar det hela med ro.
Det är svårt för mig att veta exakt hur många matskedar av garam masala eller curry vindaloo jag använder. Eftersom jag har det här med matlagning i mig har jag aldrig stått och mätt och funderat när jag har lagat mat, jag lagar mat med hjärtat och jag kryddar med själen.
Men bara lugn, lägg hellre i lite för lite curryn och garam masalan till en början. Försök att hälla i ungefär så mycket som jag har hällt i på fotot.
BILD 3.
De torkade örterna skall mjukas upp, en sådan här påse med bland annat koriander är mycket lämplig ihop med garam masalan som även den innehåller koriander. Koriander är enligt mig en viktig del i chana masala, detta säger jag som om jag är uppväxt i Indien, uppväxt på enbart Chana masala, det beror helt enkelt på att jag är fruktansvärt självsäker och många gånger uttrycker mig med en total avsaknad utav självdistans.
Kryddorna skall helt enkelt svettas ihop med löken och oljan. Efter detta häller jag i de sköljda kikärterna, låter dem ligga ett litet tag innan jag slår på koksomjölken och en skvätt krossade tomater. Efter det häller jag i en rågad sked av röd curry, den röda curryn jag har är inte speciellt stark. Lättast en sån här gång är att krydda lite eftersom. Gör dock detta innan det att riset nästan är färdigt. Det är nämligen så att kryddorna behöver någon minut eller mer för att gå ut och avge sina aromer fullt ut. Ett exempel på detta är att anordningen till en början mest ser ut som en rosa soppa avsedd för tjejer i 40årsåldern som bestämt sig för att söka inspiration till att gå ner ett par kilo i vikt. Något man skulle kunna hitta i en Amelia eller Femina.
Det är först efter ett par minuter grytan börjar ta färg. Nu skall jag erkänna att jag höll på att skriva "färg & form". Det skulle sett lite tokigt ut med tanke på att formen och strukturen ser ut som your average uppkastning.
När jag skriver att den börjar ta färg menar jag att den helt enkelt går mer och mer åt det bruna hållet. Det är den slutgiltiga formen för den här rätten. Det värmer i hjärtat när man ser att det fungerar, att såpass lite garam masalakrydda kan göra din gryta så pass brun.
BILD 4.
Ja, nu gick du över gränsen, gränsen för märkvärdighet. Lägga fryst broccoli på en osvensk tallrik vid sidan av. Broccolin är för det första inte fryst, jag har nu tinat broccolin tillsammans med riset när det var på väg att bli klart. Brödet innehåller oliver och soltorkade tomater och det är överkurs och inte alls speciellt nödvändigt. Det råkar bara vara så att jag bakar mitt eget bröd, om det sticker i ögonen på folk är det inte mycket jag kan göra åt.
Jag har inte mycket mer att säga om dagens rätt mer än att den masserade mina sinnen till oerhörd vällust då jag tog del av den på ett mer konkret sätt i form av att äta upp den.
Kombinationen av kryddor i det här fallet, var det intelligent, var det vågat och nyskapande? Jag skulle nog vilja påstå att det är en kombination av de tre.
Om det är något ni undrar är det bara att kommentera maträtten här under.
Att någon kommer framföra klagomål det vet jag redan, ni brukar klura ut hur man kommenterar och når mig på alla möjliga sätt i alla fall så er behöver jag inte uppmana.
Fick för övrigt ett klagomål angående mitt val av upplägg. Jag hade tydligen glömt att skriva ner recepten till mina maträtter.
Jag förstår inte riktigt kritiken, hade det varit en receptblogg hade jag väl förmodligen kallat den för Alexanders receptblogg, nu råkar det ju faktiskt vara som så att den här bloggen heter Alexanders matlagningsblogg för att det är just en matlagningsblogg och inget annat.
Le, du måste tänka på att le.
Västindisk gryta med okra, mango och banan
Hej, idag är jag tillbaka starkare än någonsin tidigare.
För övrigt har jag fått känna på den svenska avundsjukan. Det verkar som att det jag gör här i min blogg inte bara berör utan även upprör i viss mån. Det kittlar hjälten i mig, att arbeta i motvind, samtidigt känns det påfrestande i och med att jag inte får betalt.
Det var bland annat en fuling som påstod att mina biffar inte alls var speciellt märkvärdiga, att det till och med var synd att dom var så pass alldagliga. Konstigt tänkte jag medan jag läste, konstigt med tanke på att det inte alls var biffar jag hade gjort, jag hade gjort köttbullar, köttbullar gjorda av något annat än vad exempelvis scan kan tänkas använda i sina.
Idag kände jag mig mer exotisk än vanligt. Ibland byter jag ut X:et mot ett R mest på skoj. Nästa gång ni kan tänkas se mig göra det har jag förmodligen gett mig på något italienskt.
Här kommer en utförlig, saklig och självklart inspirerande beskrivning på hur jag gick tillväga när jag lagade min gryta.
BILD 1.
På bilden kan vi se en banan av normal storlek. Vi kan se en större röd lök, en mango, en burk med okra, en halv påse vegetabilisk kyckling (vegankyckling som vissa ungdomar från djurens rätt tycker om att säga tämligen högt inne på affären), sockerärtor, skivad mango i indisk lag med ett relativt starkt inslag utav vinäger, en burk kokosmjölk och slutligen cyrry vindaloo, italiensk salladskrydda, pepparmix och kanel.
Organisk kokosmjölk, räcker det inte med att vi ska behöva avstå det populära svenska fläsket tänker ni. Köpte jag den så kallade organiska kokosmjölken för att det skulle se fräsigare ut på kort? Ja nu råkar det faktiskt vara så att jag gjorde det.
BILD 2.
Jasså nu fick vi dig, du är inte så erfaren som du tycks tro. Var det så ni tänkte när ni såg att riset låg och svettades utan något vatten?
Det är inte lätt att veta, jag ligger som bekant ett par steg före. Det säger visserligen sig själv i och med att jag har en egen matlagningsblogg. Jag har nämligen lagt en speciell buljongtärning i olja och låtit riset fräsa och studsa i pannan i ett par minuter. Vad är det för speciellt med buljongtärningen? Jag köpte den på en hälsokostbutik, den kostade dubbelt så mycket som ett vanligt paket med buljongtärningar. Givetvis köpte jag inte en tärning, jag köpte ett paket om åtta stycken.
Till vänster om riset låter jag den vegetariska kycklingen av märket Veggo fräsa och trivas bland en fnutt färsk vitlök och rödlöken jag nämnde tidigare.
Det som ligger ovanför ser ni väl själva vad det är? Känns onödigt att jag ska sitta och förklara vad allt är hela tiden. Nu låter jag irriterad och inte alls lika charmig som jag brukar, det beror på att jag skojade. Givetvis skall jag berätta vad det är som ligger i kastrullen ovanför riset. det är sockerärtor.
BILD 3.
Såhär ser grytan ut när den är klar. Ett tips till dig som inte vill ha någon direkt syrlighet i grytan är att låta bli "sliced mango pickles" på flaska. Det blir inget fel på smaken men jag själv föredrar en sötare smak väl balanserat gentemot styrkan i curry vindalookryddan. Bananen ihop med kokosmjölken utgör en trygg grund att jobba utifrån. Tänk på att inte salta sönder grytan.
Den färska mangon utgör helt i sin ensamhet den syrlighet jag eftersträvar och man kan med gott samvete utelämna mangoslicen på flaska. Ovanpå har jag skivat avokado, framför allt beror det på att jag tycker avokado smakar relativt bra.
Ja vad dricker man till det här nu då, lämpligtvis vatten. Som ni ser står det en så kallad öl framför min tallrik. Jag tyckte det var passande helt enkelt. Jag är dock medveten om att jag tidigare hävdat att jag inte dricker. Exakt vart jag fick det ifrån är jag inte helt säker på. Det skulle kunna vara så att jag i skrivande stund helt enkelt glömde av att öl innehöll en ansenlig mängd alkohol.
Jag uppmanar dock fortfarande inte mina läsare till att konsumera alkoholhaltiga drycker i någon form. Dricker man för många Red stripe finns det risk för att man kan komma att känna sig lite konstig och modig på samma gång. Säga saker som ibland inte alls behöver vara sanna.
Framöver har ni att vänta er en Alexanderversion av chana masala, lite höststek, gratänger, korv (?) och mycket mer.
Håll i er tills vi syns nästa gång!
För övrigt har jag fått känna på den svenska avundsjukan. Det verkar som att det jag gör här i min blogg inte bara berör utan även upprör i viss mån. Det kittlar hjälten i mig, att arbeta i motvind, samtidigt känns det påfrestande i och med att jag inte får betalt.
Det var bland annat en fuling som påstod att mina biffar inte alls var speciellt märkvärdiga, att det till och med var synd att dom var så pass alldagliga. Konstigt tänkte jag medan jag läste, konstigt med tanke på att det inte alls var biffar jag hade gjort, jag hade gjort köttbullar, köttbullar gjorda av något annat än vad exempelvis scan kan tänkas använda i sina.
Idag kände jag mig mer exotisk än vanligt. Ibland byter jag ut X:et mot ett R mest på skoj. Nästa gång ni kan tänkas se mig göra det har jag förmodligen gett mig på något italienskt.
Här kommer en utförlig, saklig och självklart inspirerande beskrivning på hur jag gick tillväga när jag lagade min gryta.
BILD 1.
På bilden kan vi se en banan av normal storlek. Vi kan se en större röd lök, en mango, en burk med okra, en halv påse vegetabilisk kyckling (vegankyckling som vissa ungdomar från djurens rätt tycker om att säga tämligen högt inne på affären), sockerärtor, skivad mango i indisk lag med ett relativt starkt inslag utav vinäger, en burk kokosmjölk och slutligen cyrry vindaloo, italiensk salladskrydda, pepparmix och kanel.
Organisk kokosmjölk, räcker det inte med att vi ska behöva avstå det populära svenska fläsket tänker ni. Köpte jag den så kallade organiska kokosmjölken för att det skulle se fräsigare ut på kort? Ja nu råkar det faktiskt vara så att jag gjorde det.
BILD 2.
Jasså nu fick vi dig, du är inte så erfaren som du tycks tro. Var det så ni tänkte när ni såg att riset låg och svettades utan något vatten?
Det är inte lätt att veta, jag ligger som bekant ett par steg före. Det säger visserligen sig själv i och med att jag har en egen matlagningsblogg. Jag har nämligen lagt en speciell buljongtärning i olja och låtit riset fräsa och studsa i pannan i ett par minuter. Vad är det för speciellt med buljongtärningen? Jag köpte den på en hälsokostbutik, den kostade dubbelt så mycket som ett vanligt paket med buljongtärningar. Givetvis köpte jag inte en tärning, jag köpte ett paket om åtta stycken.
Till vänster om riset låter jag den vegetariska kycklingen av märket Veggo fräsa och trivas bland en fnutt färsk vitlök och rödlöken jag nämnde tidigare.
Det som ligger ovanför ser ni väl själva vad det är? Känns onödigt att jag ska sitta och förklara vad allt är hela tiden. Nu låter jag irriterad och inte alls lika charmig som jag brukar, det beror på att jag skojade. Givetvis skall jag berätta vad det är som ligger i kastrullen ovanför riset. det är sockerärtor.
BILD 3.
Såhär ser grytan ut när den är klar. Ett tips till dig som inte vill ha någon direkt syrlighet i grytan är att låta bli "sliced mango pickles" på flaska. Det blir inget fel på smaken men jag själv föredrar en sötare smak väl balanserat gentemot styrkan i curry vindalookryddan. Bananen ihop med kokosmjölken utgör en trygg grund att jobba utifrån. Tänk på att inte salta sönder grytan.
Den färska mangon utgör helt i sin ensamhet den syrlighet jag eftersträvar och man kan med gott samvete utelämna mangoslicen på flaska. Ovanpå har jag skivat avokado, framför allt beror det på att jag tycker avokado smakar relativt bra.
Ja vad dricker man till det här nu då, lämpligtvis vatten. Som ni ser står det en så kallad öl framför min tallrik. Jag tyckte det var passande helt enkelt. Jag är dock medveten om att jag tidigare hävdat att jag inte dricker. Exakt vart jag fick det ifrån är jag inte helt säker på. Det skulle kunna vara så att jag i skrivande stund helt enkelt glömde av att öl innehöll en ansenlig mängd alkohol.
Jag uppmanar dock fortfarande inte mina läsare till att konsumera alkoholhaltiga drycker i någon form. Dricker man för många Red stripe finns det risk för att man kan komma att känna sig lite konstig och modig på samma gång. Säga saker som ibland inte alls behöver vara sanna.
Framöver har ni att vänta er en Alexanderversion av chana masala, lite höststek, gratänger, korv (?) och mycket mer.
Håll i er tills vi syns nästa gång!
Alexanders Kidneybullar
Innan jag presenterar min maträtt vill jag passa på att redogöra för ett intressant elektroniskt brev.
Följande gick att läsa i min inkorg denna morgon:
"Är du inte ricktigt ricktig i huvvet? Det verkar som du tycker lite väääl mycket om dig själv kanske eeeh? Lycka till, jag kommer nog inte fortsätta läsa din blogg men / Anonym"
För det första har jag för mig att riktig inte stavas med ck längre, dom måste ha ändrat stavningen under 90-talet.
Sen kan man också fråga sig vem som har alla hästar parkerade i stallet då det under avsändare stod [email protected]. Skriver man ett anonymt elektroniskt brev skulle det kunna vara på sin plats att skapa en hemlig elektronisk användare. -------------------------------------------------
Nu till matlagningen. Idag körde jag en så kallad rövare, eller rövning. Det senare är en variant på ordet som främst verkar förekomma uppåt landet.
Jag hade nämligen lite tunnt urval när det kom till råvaror. Har du inte varit och handlat tänker ni, nej givetvis har jag inte varit och handlat nyligen om det är tunnt med råvaror. Pekar det på att jag skulle vara lat? Skulle mycket väl kunna vara så, men knappast i mitt fall.
Vad kan då kidneybullar vara för något. Det är kort och gott kötbullar gjorda av kidneybönor istället för exempelvis fläskfärs, blandfärs, nötfärs, fiskfärs, viltfärs, eller det inte fullt så legitima alternativet djungelfärs.
BILD 1.
Här hackar jag löken i fruktansvärt små bitar. Måste man göra det frågar ni, är det mest för att du vill visa att du kan hacka löken på det här sättet? Ja lite så är det, jag vill visa lite vad jag kan, vad jag klarar av. Det är trots allt en professionell matlagningsblogg mer eller mindre, det är lätt att glömma det.
Det är däremot viktigt att inte ha för stora eller långa lökbitar då det lätt kan få bollarna eller biffarna att falla isär.
BILD 2.
I blandningen har jag ett paket kidneybönor, märken på mina råvaror tänker jag inte nämna förrän jag får eventuella sponsoravtal.
Anledningen till att jag valde just en burk/paket och inte två beror på att jag helt enkelt inte hade två, jag hade ett paket. Däremot brukar jag använda två burkar eller två paket för att kunna få mer över. Nu fick jag över så att jag kan göra en matnyttig biff till ikväll om jag exempelvis tänker äta framför SVT´s Rapport.
Det vita ni ser på bilden är potatismjöl, det tillsätter jag inte bara för att det låter härligt när man knådar utan det använder jag som bindemedel i kidneybullarna. Potatisstärkelse är som bekant mycket bra i sammanhanget. Vill man kan man riva rå potatis alternativt mosa i kokt potatis.
Man får då uppleva en underbar konsistens på kidneybullarna eller kidneybiffen.
Det är viktigt att man mosar kidneybönorna ihop med potatismjölet och önskade kryddor. (Snälla, jag kan inte sitta här och berätta för er vilka kryddor eller på vilket sätt ni vill krydda eran mat, ni får helt enkelt prova er fram om det känns lite nervöst)
Konsistensen ska vara bitig men är det hela bönor kan dessa lätt få biffar eller bullar att ramla isär. Därefter blandar man i löken. Rör runt och granska färsen du nu har skapat. Känn lite med lillfingret, hur känns konsistens? Känns den fuktig, känns den torr? Den skall kännas lagom, inte för kladdig och inte för torr. Som ni kan se på bilden använder jag ett instrument av professionellt snitt. Exakt vad den kallas vet jag inte, jag mosar det mesta med den i alla fall.
BILD 3.
Det vi ser på bilden är färdigrullade kidneybullar. Jag vet inte redigt vad jag kan säga om dessa. Dom är relativt runda, nästan lite rosa, tycker ni inte det? Tycker ni inte att dom är lite rosa?
BILD 4.
Här steker jag så det skvätter nästan. Viktigt att tänka på när man steker bullar eller biffar av den här typen är att oljan bör vara relativt upphettad innan man för ner biffen/bullarna i pannan. Det är viktigt att få en yta först och sedan eventuellt sänka värmen under tiden för att tillagningen skall ske ända in i kärnan. Det man däremot inte bör göra är att lägga i dom direkt, innan det att pannan är redigt varm. Varför då? Jo det ska jag be att få tala om, det är nämligen som så att bollarna som i det här fallet har en otrolig tendens att suga upp oljan från pannan om den endast är ljummen.
Tänk: YTA -> TILLAGNING ÄNDA IN I KÄRNAN.
BILD 5.
Som ni ser är bullarna inte klotrunda. Det beror inte på att dom skulle vara sämre än exempelvis Scans köttbullar. Orsaken är att jag har en relativt explosiv och kraftfull personlighet. Jag står inte och fjuttar med en stekspade. Jag lyfter stekpannan högt upp i luften och för den oregelbundet omkring för att bullarna skall ändra läge på ett fördelaktigt sätt.
Därmed trycks dom hårdare än vanligt mot kanterna på stekpannan. Har en stekpanna med höga kanter och trähandtag, i affären sa dom att det var någon slags japansk proffspanna. Under står det made in China. Men det är som jag brukar säga, det är en sak att stå och sälja stekpannor, det är en helt annan sak att laga mat från olika kulturer nästan varje vecka. På så sätt har en kille som jag helt andra förutsättningar att faktiskt förstå att det kan finnas en viss skillnad mellan exempelvis Japan och Kina som i det här fallet. Vad jag har förstått är just dessa två länder skrämmande lika varandra men jag pratar i generella termer.
Vill man får man spruta på ketchup, det är inget jag tänker lägga mig i. Vad man ska dricka till? Ja drick vin om du tycker det känns mysigt.
Jag kommer dock aldrig uppmana någon till att dricka alkohol i min blogg. Själv dricker jag inte. Jag går ut på dansställen i alla fall. Visserligen dansar jag inte men alla är olika. Jag brukar mest stå och iaktta, fungerar bra för mig. Givetvis kan jag dansa, det får mig nästan att skratta när jag tänker på att vissa av mina läsare nu tror att jag inte kan dansa. Hur skulle det passa in med min annars så världsvana framtoning? Har gått diverse danskurser bara så att ni vet så försök inte sätta mig på plats på något sätt här.
Tills nästa gång. Ha det bra!
Följande gick att läsa i min inkorg denna morgon:
"Är du inte ricktigt ricktig i huvvet? Det verkar som du tycker lite väääl mycket om dig själv kanske eeeh? Lycka till, jag kommer nog inte fortsätta läsa din blogg men / Anonym"
För det första har jag för mig att riktig inte stavas med ck längre, dom måste ha ändrat stavningen under 90-talet.
Sen kan man också fråga sig vem som har alla hästar parkerade i stallet då det under avsändare stod [email protected]. Skriver man ett anonymt elektroniskt brev skulle det kunna vara på sin plats att skapa en hemlig elektronisk användare. -------------------------------------------------
Nu till matlagningen. Idag körde jag en så kallad rövare, eller rövning. Det senare är en variant på ordet som främst verkar förekomma uppåt landet.
Jag hade nämligen lite tunnt urval när det kom till råvaror. Har du inte varit och handlat tänker ni, nej givetvis har jag inte varit och handlat nyligen om det är tunnt med råvaror. Pekar det på att jag skulle vara lat? Skulle mycket väl kunna vara så, men knappast i mitt fall.
Vad kan då kidneybullar vara för något. Det är kort och gott kötbullar gjorda av kidneybönor istället för exempelvis fläskfärs, blandfärs, nötfärs, fiskfärs, viltfärs, eller det inte fullt så legitima alternativet djungelfärs.
BILD 1.
Här hackar jag löken i fruktansvärt små bitar. Måste man göra det frågar ni, är det mest för att du vill visa att du kan hacka löken på det här sättet? Ja lite så är det, jag vill visa lite vad jag kan, vad jag klarar av. Det är trots allt en professionell matlagningsblogg mer eller mindre, det är lätt att glömma det.
Det är däremot viktigt att inte ha för stora eller långa lökbitar då det lätt kan få bollarna eller biffarna att falla isär.
BILD 2.
I blandningen har jag ett paket kidneybönor, märken på mina råvaror tänker jag inte nämna förrän jag får eventuella sponsoravtal.
Anledningen till att jag valde just en burk/paket och inte två beror på att jag helt enkelt inte hade två, jag hade ett paket. Däremot brukar jag använda två burkar eller två paket för att kunna få mer över. Nu fick jag över så att jag kan göra en matnyttig biff till ikväll om jag exempelvis tänker äta framför SVT´s Rapport.
Det vita ni ser på bilden är potatismjöl, det tillsätter jag inte bara för att det låter härligt när man knådar utan det använder jag som bindemedel i kidneybullarna. Potatisstärkelse är som bekant mycket bra i sammanhanget. Vill man kan man riva rå potatis alternativt mosa i kokt potatis.
Man får då uppleva en underbar konsistens på kidneybullarna eller kidneybiffen.
Det är viktigt att man mosar kidneybönorna ihop med potatismjölet och önskade kryddor. (Snälla, jag kan inte sitta här och berätta för er vilka kryddor eller på vilket sätt ni vill krydda eran mat, ni får helt enkelt prova er fram om det känns lite nervöst)
Konsistensen ska vara bitig men är det hela bönor kan dessa lätt få biffar eller bullar att ramla isär. Därefter blandar man i löken. Rör runt och granska färsen du nu har skapat. Känn lite med lillfingret, hur känns konsistens? Känns den fuktig, känns den torr? Den skall kännas lagom, inte för kladdig och inte för torr. Som ni kan se på bilden använder jag ett instrument av professionellt snitt. Exakt vad den kallas vet jag inte, jag mosar det mesta med den i alla fall.
BILD 3.
Det vi ser på bilden är färdigrullade kidneybullar. Jag vet inte redigt vad jag kan säga om dessa. Dom är relativt runda, nästan lite rosa, tycker ni inte det? Tycker ni inte att dom är lite rosa?
BILD 4.
Här steker jag så det skvätter nästan. Viktigt att tänka på när man steker bullar eller biffar av den här typen är att oljan bör vara relativt upphettad innan man för ner biffen/bullarna i pannan. Det är viktigt att få en yta först och sedan eventuellt sänka värmen under tiden för att tillagningen skall ske ända in i kärnan. Det man däremot inte bör göra är att lägga i dom direkt, innan det att pannan är redigt varm. Varför då? Jo det ska jag be att få tala om, det är nämligen som så att bollarna som i det här fallet har en otrolig tendens att suga upp oljan från pannan om den endast är ljummen.
Tänk: YTA -> TILLAGNING ÄNDA IN I KÄRNAN.
BILD 5.
Som ni ser är bullarna inte klotrunda. Det beror inte på att dom skulle vara sämre än exempelvis Scans köttbullar. Orsaken är att jag har en relativt explosiv och kraftfull personlighet. Jag står inte och fjuttar med en stekspade. Jag lyfter stekpannan högt upp i luften och för den oregelbundet omkring för att bullarna skall ändra läge på ett fördelaktigt sätt.
Därmed trycks dom hårdare än vanligt mot kanterna på stekpannan. Har en stekpanna med höga kanter och trähandtag, i affären sa dom att det var någon slags japansk proffspanna. Under står det made in China. Men det är som jag brukar säga, det är en sak att stå och sälja stekpannor, det är en helt annan sak att laga mat från olika kulturer nästan varje vecka. På så sätt har en kille som jag helt andra förutsättningar att faktiskt förstå att det kan finnas en viss skillnad mellan exempelvis Japan och Kina som i det här fallet. Vad jag har förstått är just dessa två länder skrämmande lika varandra men jag pratar i generella termer.
Vill man får man spruta på ketchup, det är inget jag tänker lägga mig i. Vad man ska dricka till? Ja drick vin om du tycker det känns mysigt.
Jag kommer dock aldrig uppmana någon till att dricka alkohol i min blogg. Själv dricker jag inte. Jag går ut på dansställen i alla fall. Visserligen dansar jag inte men alla är olika. Jag brukar mest stå och iaktta, fungerar bra för mig. Givetvis kan jag dansa, det får mig nästan att skratta när jag tänker på att vissa av mina läsare nu tror att jag inte kan dansa. Hur skulle det passa in med min annars så världsvana framtoning? Har gått diverse danskurser bara så att ni vet så försök inte sätta mig på plats på något sätt här.
Tills nästa gång. Ha det bra!
Brödbak
Till en soppa behöver man allt som oftast ett välformat bröd. I det här fallet föll valet på ett grekiskt lantbröd då det var måndag.
Jag knådade försiktigt degen med ena handen medan jag nonchalant bläddrade i ett reklamblad av och till. Sedan lät jag degen jäsa i 30 minuter.
Efter det lade jag upp degen i två lika stora degklumpar. Som ni ser har jag varsamt skårat degen. Varför kan jag inte redigt svara på. Anledningen är att jag sett det på bild helt enkelt.
Använder jag samma handduk till servett och bakduk tänker ni. Svaret är givet, här gäller det att tänka framåt. Hur skulle det se ut om jag slängde servetter hit och dit. Tvättade handduken varje gång jag bakat lite bröd. Jag skulle nästan vilja säga skärpning på sådana påståenden.
Här får ni en bild då brödet är redo att föras in långsamt i ugnen. Den bilden kallar jag för bild nummer 1. Bild nummer 2 är en efterbild. Man brukar kalla liknande bilder för efterbilder inom matlagning för att bild nummer 1 ofta kallas för förbild. På efterbilden ser man hur brödet har gräddats och verkligen mått där inne i ugnen. Cirka 30 minuter fick jag lägga på gräddning för den som undrar. Givet är att man inte bara låter ugnen stå på och sätter någon form av klocka. Det gäller att rutinmässigt kontrollera brödet i ugnen med jämna mellanrum.
Brödet till vänster ser skadat ut kan man tycka, nej det är vad jag kallar för stickprov, det är så jag använder begreppet stickprov. Jag har helt enkelt stuckit med en kniv för att kontrollera gräddningsprocessen. Ibland nödvändigt ibland inte.
BILD NUMMER 1.
BILD NUMMER 2.
Alexanders höstsoppa med grekiskt lantbröd
Ni undrar först och främst varför jag kallar rätten för Alexanders höstsoppa. Har jag skapat den här rätten tänker ni. Svaret är givet. Däremot kommer jag vid samtliga tillfällen kalla mina rätter för Alexanders. Det är på grund utav risken för att bli stämd. Jag kommer helt enkelt kallt hävda att jag är upphovsmannen till alla dessa rätter.
Först ut är en höstsoppa. Vissa kanske tycker att den ser ut som skit, ja vad ska jag göra åt det i så fall. Den smakar i alla fall innuti helvetet gott och du lär inte lägga på dig underhudsfett av att äta den.
Soppan består av kikärter, kidneybönor, kokosmjölk, lök, färsk vitlök, torkade örter avsedda för långkok (inget märkvärdigt), buljonggrund (givetvis inte hönsbuljong), den obligatoriska broccolin, gul paprika och svamp.
Jag lät soppan sjuda i över 1 timme för att exempelvis svampen skulle suga upp extra stenhårt när det kom till aromer. Det kan låta motbjudande för vissa men när man smakat på väl tillagad champinjon säger man inte så mycket mer om det sen.
Skvättet på tallrikskanten är högst avsiktligt och är tänkt som en slags dekoration.
Välkommen till min värld!
Varför startar jag en blogg undrar ni. Det är nämligen så att jag slutade min nyligen påbörjade sjuksköterskeutbildning och jag är uppfostrad på ett sådant sätt att man skall göra något utav livet. Man kan inte driva omkring för alltid. Därför startar jag nu en matblogg.
Vad jag vet har ingen tidigare gjort det. Kan hända att jag helt enkelt har missat en eventuell matblogg men det är föga troligt.
Kommer han lägga upp värdelösa recept här tänker ni. Nej, jag jobbar fritt från en känsla som infinner sig varje gång jag är hungrig. Jag brukar säga att jag skapar, jag ser det gärna som konst i viss mån. Givetvis skall man inte se sig själv för mer än vad man egentligen är men jag får ofta höra det att jag har det där lilla extra när jag befinner mig i köksmiljö.
Ska jag laga kyckling? Ska jag kanske laga kalvsadel? Olika typer utav musslor? Nej.
Vad ska han laga tänker ni, majs? Ska du bara laga majs? Äter du inte ens kyckling?
Jag möts ofta utav förvånade blickar när dom frågar om min kosthållning.
- Du som är så pass välsvarvad, en bitig kille med bra hållning, kan det verkligen vara riktigt?
Så brukar det kunna låta. Jag äter bara från naturen och jag kan inte bry mig mindre om det låter märkvärdigt eller om det sticker i folks ögon.
Jag dömer ingen för ingen kan döma mig, så enkelt är det väl alltid.
Ni som inte vill läsa behöver inte läsa. Några exakta recept kommer jag inte lägga ut. Jag kommer lägga ut lättare beskrivningar och tillvägagångssätt för varje lagad måltid samt vad det innehåller. Vill ni ha recept på något är det bara att skicka ett elektroniskt brev.
Vad är då min tanke, jo tanken är att inspirera, att lära er läsare, berika er med kunskap och idéer om en hjärtligare typ av matlagning.
Jag ska med hjälp utav min personlighet försöka smitta av mig på er.
Jag är här för att en gång för alla krossa myten om att vegetariska människor skulle tycka att dom var märkvärdigare än andra.
Håll till godo!
/Alexander
Vad jag vet har ingen tidigare gjort det. Kan hända att jag helt enkelt har missat en eventuell matblogg men det är föga troligt.
Kommer han lägga upp värdelösa recept här tänker ni. Nej, jag jobbar fritt från en känsla som infinner sig varje gång jag är hungrig. Jag brukar säga att jag skapar, jag ser det gärna som konst i viss mån. Givetvis skall man inte se sig själv för mer än vad man egentligen är men jag får ofta höra det att jag har det där lilla extra när jag befinner mig i köksmiljö.
Ska jag laga kyckling? Ska jag kanske laga kalvsadel? Olika typer utav musslor? Nej.
Vad ska han laga tänker ni, majs? Ska du bara laga majs? Äter du inte ens kyckling?
Jag möts ofta utav förvånade blickar när dom frågar om min kosthållning.
- Du som är så pass välsvarvad, en bitig kille med bra hållning, kan det verkligen vara riktigt?
Så brukar det kunna låta. Jag äter bara från naturen och jag kan inte bry mig mindre om det låter märkvärdigt eller om det sticker i folks ögon.
Jag dömer ingen för ingen kan döma mig, så enkelt är det väl alltid.
Ni som inte vill läsa behöver inte läsa. Några exakta recept kommer jag inte lägga ut. Jag kommer lägga ut lättare beskrivningar och tillvägagångssätt för varje lagad måltid samt vad det innehåller. Vill ni ha recept på något är det bara att skicka ett elektroniskt brev.
Vad är då min tanke, jo tanken är att inspirera, att lära er läsare, berika er med kunskap och idéer om en hjärtligare typ av matlagning.
Jag ska med hjälp utav min personlighet försöka smitta av mig på er.
Jag är här för att en gång för alla krossa myten om att vegetariska människor skulle tycka att dom var märkvärdigare än andra.
Håll till godo!
/Alexander
